---

Ja nu kommer den detaljerade uppsatsen om Danmark resan, det kommer bli ett väldigt väldigt långt inlägg så bered er.

Hela resan började verkligen inte bra. Det började med att jag glömde tågbiljetterna så syster for hem fort som attan oh hämtade dem. Så vi fick hålla bussen i några minuter till. Gud vad pinsamt, och vad dåligt jag mådde efter det. Men väl på bussen så var det fullt, så vi fick inte sitta brevid varandra. Men som tur var så hoppade det av folk senare. Under nästan hela bussresan så var det en utländsk kille som spelade på något konstigt instrument så att det klingade hela jävla tiden, som tur var så stoppade vi in musik i öronen. Bussresan tog ca sex timmar att åka, rätt kul ändå tycker jag allt. Blev en massa prat om alltifrån killar till klassen tillframtiden, ja en massa prat.

Väl nere i Götebörg skulle vi hitta till vårat vandrarhem. Som tur var hade vi en karta och vägbeskrivning. Vi köpte ett klippkort för att kunna åka spårvagn, det tog bara 5 min att åka dit. Väl där så hade dem öppet bara för oss. Vi fick veta att vi fick ett fyra rum istället för ett två rum, som tur var så skulle ingen annan bo där under natten, puhh. Så vi kollade in stället och bosatte oss i rummet. Radade upp vårat smink och gjorde oss lite fräschare för att sedan åka in till Göteborg igen för lite mat. Vi gick runt som galningar och letade men ingenting var öppet, väldigt konstigt. Så fann vi i alla fall ett Burger King. Vi satt där ett tag, då jag plötsligt ser en kille i köket. Blir så förvånad, det visar sig att han är ifrån Nyköping. Hur stor är chansen egentligen?. Det var rätt kul. När vi satt där så satte det sig en konstig liten gubbe sig vid bordet bredvid. Tillsult så kom han fram till oss, visade mig sin plånbok å sa hela tiden,-" kolla här va, kolla kolla kolla." han ville ha pengar så att han kunde köpa sig en kaffe. Jag och fia blev livrädda och trängde upp oss mot väggen. Då kom en av de som jobbade där och frågade oss om han var jobbig, vi nickade lite nervöst på huvudet, hon pratade med mannen som sedan begav sig av. Vilken lättnad. Sedan for vi hemåt eftersom vi skulle upp vid fem tiden morgonen därpå.

När vi kom hem så gjorde vi oss iordning, gick till badrummet där dem spelade bra musik. Vi stod och dansade och hade oss mitt i natten. Då plötsligt lamporna släcktes. Vi blev helt paffa och fattade ingenting. Sen gick vi i alla fall och la oss, snubblandes i mörkret.

Klockan ringde 5 på tisdagmorronen. Vi kom iväg ifrån vandrarhemmet vid sex halv sju. Vi var tvugna att ringa dem och fråga vart vi skulle lämna våra nycklar. tillslut svarade dem så att vi kunde bege oss. Vi tog spårvagnen in och frågade sedan inne i centrum vilken vi skulle ta till färjan. Vi kom till färjan och checkade in oss, så satte vi oss och väntade. Det var en riktigt lyxig båt tycker jag allt. Färjan tog tre timmar att åka. Under den resan roade vi oss med att sjunga, läsa tidningar, prata, äta och gå runt och kolla lite. Var även en kille som sa " Asså hur stor är sannolikheten att jag vinner på växelautomaten!?!?" Haha jadu.

Väl framme i Danmark hade vi ingen aning om vart vi skulle. Det enda vi visste var att vi skulle hitta någon busstation eller tågstation så att vi kunde ta oss till Viborg. Vi hittade en pressbyrå med hjälp av dålig skyltning. Förstod knappt vad hon sa, men tillslut så hittade vi bussen som skulle ta oss till Viborg. Vi fick dock vänta i en timme. Sen satte vi oss på bussen, vi fick panik vi hade för lite pengar med oss och vi visste inte om vi kunde ta ut mera pengar med våra kort. Smart!.

Vi kom fram i Viborg och tod direkt reda på vilken buss vi skulle ta hem. Vi tog reda på det så nu hade vi koll på läget. VI letade direkt upp en bankomat, som tur var så gick det att ta ut pengar. Vi kollade vart hallen låg, sedan gick vi vidare för att äta lite mat. Vi satte oss inne på en pizzeria. Det var svårt att förstå den killen. Han var utländsk, han bröt säkert på danska samtidigt som han knappt kunde någon engelska. När vi skulle gå frågade han vad vi gjorde här och vi förklarade att vi var från sverige å så, då han trodde att vi sa Schweiz. han frågade även vad vi hette, jag sa att jag hette ida, då repeterade han "anna" nej ida sa jag, då nickade han bara på huvudet och sa "ahaahh". Precis när vi skulle gå så sa han " Swedish girl, you come work here anytime, next time you are here, okey?" vi nickade på våra små huvuden och gick vår väg.

Nu fick vi sitta och vänta vid sporthallen, det var två timmar till match. Vi satt mest och kollade,var rätt trötta. Sedan köpte vi biljetter och satte igång med våran undersökning. Det gick bra och matchen var riktigt rolig att kolla på. Sedan sprang vi till bussen. Gjorde ett byte i Randers, sen var vi framme i Grenå.

När vi hoppade av bussen i Grenå så kollade vi åt båda hållen, det var alldeles bäck svart åt båda hållen, helt öde. VI hade ingen aning om vart vi var och busschaffören sa att det var sista hållplatsen. SHIT, mitt ute i ingenstans. På kartan stod det att det var två minuter till färjan, jo tjena tänkte vi, vi som inte ens såg vattnet. Då när hoppet typ var ute så rullade det in ett tåg, vi sprang dit och frågade lokföraren om han visste vart det låg. Nej tyvärr var han ny så han hade åkt den linjen två gånger tidigare, men han pekade dit han trodde att det låg. Så vi tog våra resväskor och började knata i kylan. Vi gick och vi gick, vi chansade vägarna. Tillslut så kom det en bilskylt där det stod hamnen på. VI följde den, men vi gick och gick och inget vatten kom, vi började flippa ut, vi höll på att brista ihop totalt. Då såg vi en bil som lös. Vi knackade på rutan och frågade vänligen vart det låg, Dem sa att det bara var att fortsätta, det var tydligen en bit kvar. Vi fortsatte att gå trötta och utslitna som vi var. Sen såg vi ljuset, vi såg båten. Då hade vi gått en halv mil minst i mörkret och kylan. Checkade in, då bad dem oss att sätta oss så skulle vakten följa oss till gaten. Efter en halvtimme hoppade vi in i en bil, han skjutsade oss till färjan, låste upp bakdörrarna till oss. Vi tackade så mycket och gick nervöst upp för trappan. Vi hade ingen aning om vi var rätt. Vi öppnade dörren, till våran förvåning så satt hela personalen i cafeterian. Alla kollade på oss när dörren smällde igen bakom oss. Vi blev helt paffa. Då sa dem, ja har dem kollat era biljetter? Ja svarade vi nervöst, vakten släppte in oss, sa vi. Då sa dem, " ja men dåså, välkomna ombord tjejer!"

Det var jag, Fia och alla lastbilschafförer på båten, helt öde. Vi gick runt lite sedan hittade vi en skön soffa vi kunde lägga oss och sova på. Resa tog fem timmar att åka. Vi var de enda fotpassagerarna som steg av i Varberg. Vi satte oss i väntsalen, där satt vi resterande 5 timmar tills tåget kom. Den tiden har nog aldrig gått så sakta förut. Vi satte oss på tåget som var försenat, bytte sedan i Göteborg. Som sedan tog oss till Katrineholm, åkte sedan tåget i 12 minuter till Flen, satte oss på bussen i Flen hem till Nyköping. Fias pappa kom och hämtade oss. Väl hemma sen somnade jag på soffan direkt, det tar på en att vara vaken ett helt dygn typ.

Men oj vad denna resa var rolig, trots att det mest var till att åka. Men gud vilket äventyr det var!! Oförglömligt!

  Flera bilder på Bdb ( Loimi )

Hoppas ni fick en inblick av resan.

Tjingeling

---