I lördags var det match i Örebro, vi hade totalt en avbytare. Sen även en av målvakterna som satt som utespelare.
Jag startar matchen och i första anfallet så trampar en av motståndarna på min fot så att jag faller, inget fara med det som tur var. Men nästa anfall går in och ska avsluta, hoppar upp och landar totoalt fel på foten, den viker sig åt båda hållen. I början kändes det ingenting, tills jag skulle ställa mig på den. Det gick bara inte, det gjorde så ont, det första jag tänkte va "jävka skit, inte nu!". Så Joline bar av mig ifrån planen, tiden stod då på 2,15. Då jag var det enda avbytaren. Jag tänkte fan heller att jag ska sitta här och titta på i resterande 58 minuter! Så jag vilade ca 10 minuter med is och linda. Lindade sedan om foten satte på mig skon och gav mig in i matchen. Visst jag vågade inte alls gå på så hårt med tanke på foten. Men just då kändes det inte alls så mycket. Så tejpade och lindade om den i pausen och in i matchen igen. Det gick bra och vi vann 15- 17. Tog ikapp i slutet!

Men så denna eländiga fot. Jag kände dagen efter att den värkte mer och mer och svullnaden blev bara större och större. Men det är sådant som händer. När jag kom hem berättade jag vad som hade hänt och så blev mamma hel galen som vanligt, medans pappa sa
"- Du är en äkta finne du! Du klagar inte över småsaker inte! ( väldigt stolt i tonen) "

SÅ nu har jag gått och haltat sen i lördas, men idag känns den bättre. Men tar det ändå lite lugnare, vill ju inte riskera något. Just ja, jag har aldrig någonsin stukat fötterna förut så jaa det var premiär i helgen. Men tror att den är ganska lätt. Märkte även igår att jag stukat lillfingret lite, va lite svullet och värkte lite. Hade även blivit lite blått nu på senare dar. Ähh det är sånt som händer.

Jag är förvånadsvärt väldigt positiv.