Tänk vad ens liv kan förändras på hundradelen av en sekund? Allt började i somras, sen dess har det inte varit sig likt här hemma. Känns som att man bor själv fast ändå inte. Mamma är sällan hemma om helgerna, är hon det så är det annat planerat. Ibland är hon även borta på vardagarna, om hon inte är borta jobbar hon över och tar igen alla timmar, annars är hon på en massa olika möten. Alltifrån föräldramöten till fackmöten. Man ser sällan mamma längre. VIsst förut eller fortfarande så önskade man sig att ens föräldrar skulle vara borta på helgerna så att man fick vara själv. Nu när jag är det så känns det så fel, det är av helt fel anledning. Jag har nog seriöst inte fattat hur illa läget är egentligen? Jag har bara varit där två gånger sen självaste händelsen. Och jag förstår nog inte hur det är, jag hör alltid mammas samtal varje kväll minst två gånger om dagen. Jag hör allt dem säger, men ja det går lika fort ut på andra sidan som det kommer in. Jag förstår inte hur läget är. Jag vill förstå, men ändå inte. Sen kommer allt att komma på en och samma gång kan jag tro. Jag vill förstå....

---